Ialia

Det kanske inte är så synd om mig, men enligt mig själv så är jag jävligt duktig just nu . Jag går igenom flera kriser/svårigheter, och jag lutar mig inte mot någon. Det är den ena krisen, att det finns ingen att luta sig mot. Jag önskar att det löste sig, men jag vet inte. Jag vill det, men jag är inte så säker på att den andra delen vill det. Varjekväll , så spelas alla 14 månaderna upp som en film , och det är så fint, fult emellanåt. Men mest fint. Jag minns bara dom bra sakerna med honom. Det tråkiga är att jag tror bara han minns dom mindre bra med mig, därför det är såhär. Jag önskar att det bara kunde lösa sig. Att vi satte oss ner (när vi är redo) och pratade om det , hur var och en vill att det ska se ut. Det handlar om att ge och ta , vilket vi nog missade. Men jag tror verkligen inte det är försent.. Eller är det?

Idag när jag vaknade så tänkte jag att jag skulle ta tag i mitt liv, gå upp och baka ut och träna. Sen ringer mitt jävla jobb . Visst jag vill jobba, men inte hela dagen.. Nu jobbar jag 15-00. och det är så jävla tråk!

Imorgon, då tar jag tag i det.
På torsdag, är det verkligen ingen bra dag. Avskyr! Helvete!